onsdag 30 mars 2011

Otränad...

Dagens nyhet i webbutiken: Mönstrad skål från Madam Stoltz.

Jag känner mig trött, sliten och väldigt otränad. Så i går kväll fick jag för mig att jag ska börja springa. Tror det kan vara bra att komma ut i löparspåret och avreagera mig lite efter det som hänt.

I morse, efter frukost, kände jag mig på g och letade fram träningskläderna som låg långt långt in i byrån.
Varje gång jag ska försöka ta tag i löpträningen gör jag samma misstag. Jag tror jag kan hålla samma tempo som när jag tränade och tävlade i ungdommen. Tyckte det kändes så rackarns bra i början men efter bara 1 km sjönk mitt självförtroende till botten. Jag kämpade och pinades och nog fick jag utlopp för mina känslor. Träningsrundan blev varken lång eller gick särskilt snabbt men det kändes ändå bra att ha gjort det.

Att komma ut en gång går bra men att få det till rutin brukar vara svårt. Därför skriver jag om det här på bloggen, för att jag inte ska dra mig ur den här gången. Fråga mig gärna hur det går med löpningen då och då så känner jag mig tvingad att ge mig ut även en andra och tredje gång.


13 kommentarer:

  1. Hm ja det låter som jag:) Skall vi peppa varandra??? Se till att vi kommer ut?? Kram A

    SvaraRadera
  2. Bra jobbat! Jag har också lite svårt att skapa träningsvanor, behöver ofta någon som får iväg mig till gymmet eller löparspåret... Men man får vara nöjd med det som man får till i alla fall, även om det blir lite oregelbundet!

    SvaraRadera
  3. Anne: Ja vi får peppa varandra, vi får vara träningskompisar på distans!
    Carolina: Helt rätt! Man ska vara positiv och vara glad för dom gånger man tar sig iväg.

    /Jenny

    SvaraRadera
  4. Vad duktig du är som gav dig ut på en löparrunda.

    Ha det gott

    SvaraRadera
  5. Visst är det härligt att komma ut på en runda, har använt det som själslig medicin många gånger och det gör så gott.

    Kramar till fina dig!

    SvaraRadera
  6. Heja dig!

    Eftersom du tränat innan så vet du att det är tufft ibörjan och sen blir det ett behov och en vana.

    Nu har du gjort första gången, och kanske du ska sätta mindre krav till nästa gång, men ändå genomföra det. Så kan du avancera sen...

    Nu måste du fortsätta, det kommer att få dig att må så bra!!! och känna dig så nöjd med dig själv! Tänk på det när du kämpar!!! För det är värt det!

    Kram Mariette

    SvaraRadera
  7. Jag lovar att jag ska fråga dig om du lovar att inte fråga mig...hihi. Nej faktum är att jag inte kan springa ännu, har ju precis lärt mig gå, och jag är ingen löpare, men ändå kan jag längta efter att ge mig ut.
    Heja dig Jenny!! All kraft till dig!!!

    KRAM
    Och himmel vilken fin skål!!!

    SvaraRadera
  8. Ljuvliga bilder! :) Härligt att du kommit igång. Det är oftast det där steget man måste ta bara... jag måste verkligen också ta tag i det.

    Kram från Lotta

    PS: Jag lovar jag ska fråga dig. ;)

    SvaraRadera
  9. Ja, jag håller med om att endel av charmen med påsk är att det känns kravlöst. :) Det enda kravet är väl att äta så mycket godis man orkar :)

    Vilket fint arrangemang du visar.
    Kram
    /Johanna

    SvaraRadera
  10. Hur går det med löpningen då? ;-)

    SvaraRadera
  11. Heja Jenny!!
    Jag tror på dig...det vet du! :) Bra jobbat!!! Löpträning är bra terapi på nåt härligt sätt...fortsätt med det nu.
    Tänk om vi kunde träna ihop och så kunde vi ta den där fikan. Känns som det skulle behövas nu. Eller hur?
    Sitter här och avrundar boxträningen med ett glas vin, känns bra det. ;)
    Och vet du..? Ikväll kom jag på en sak. Du ska få se...mer säger jag inte!! Hihi! Överraskning!! ;)

    Sov sött du fina!
    Kram från Tina (Oh, det rimmade!!!) :D

    SvaraRadera
  12. Det var bra gjort! Och nyttigt för både kropp och själ.

    Ha en skön helg och lycka till med löpningen!
    Agneta

    SvaraRadera
  13. Lyckades nästan lura mig själv att börja springa i höstas. Bestämde mig för att börja intervallträna istället för att jogga. Sprang en bit, gick raskt osv. Det var mycket bättre för mig i alla fall. När jag börjar springa med målet att bara springa blir hela varvet i slingan bakom huset (jättelyxigt att ha så nära, jag vet) sammantaget så jobbigt att jag aldrig kommer ut andra gången. Det föll dock på att jag fick sånn gruvlig nackspärr av att hålla tillbaka min taggade unghund som springer betydligt fortare och mer gärna än jag. Har nu köpt ett midjebälte att ha honom i. Nya tag framöver bara jag blir frisk nog efter lunginflammationen.

    Att röra på sig -endorfiner- och dessutom vistelse i naturen är bland det bästa du kan göra nu. Prioritera regelbunden mat och sömn också, viktigare än man tror. Sen får man ge sig själv tid... och andrum att inte orka allt som vanligt...
    Kram till dig Jenny. Önskar dig en njutbar helg mitt i alltihop!
    Cecilia

    SvaraRadera

Related Posts with Thumbnails