söndag 17 april 2011

Vecka 15 SÖNDAGSBILDEN


Tack snälla ni för fina kommentarer och mail! Ni är ett stort stöd. Jag har skrivit det tidigare men bara en liten omtanke gör så otroligt mycket.

Fredagen och begravningen var så fin som den bara kan bli. Så otroligt sorgligt och tungt men ändå så vackert. En fin begravningen för en otroligt fin människa. Nu får jag leva vidare av våra underbara minnen tillsammans och jag är så otroligt stolt över att ha haft en sådan underbar och omtänksam storasyster.





Helgen har tillbringats med familj. Bror med familj har varit övernattningsgäster och jag är tacksam för alla barn som har livat upp helgen och påmint oss om att livet går vidare.
Idag har vi även varit på Gunnebo Slott, mitt smultronställe. Här får jag energi och här mår jag bra!


Egna bilder från dagens besök i Gunnebo Slott.

Träd och buskar börja skifta i grönt och jag har nog aldrig varit så tacksam över våren som jag är just nu. Nu gäller det att klamra sig fast vid de fina och positiva saker som finns runtom en. En dag i taget ...

6 kommentarer:

  1. Men precis så är det ju... en dag i taget är allt vi behöver klara av, och dessutom blir ju livet mer njutbart om man finns på plats o inte lever i framtiden... Skönt att höra att du står på benen, lite ibland i alla fall ;)

    En liten fråga: Grå Libeth-fatet jag köpte av dig: maskindisk?

    Sov så gott! Det ska jag göra, nyss hemkommen från 10h-pass med 10 min rast...
    Kram Cecilia

    SvaraRadera
  2. Här dyker jag in som ny läsare och vet inte riktigt vad jag ska säga....beklagar verkligen. Minnen dyker upp från när min mamma dog för 5 år sedan. Känns som igår och samtidigt som så längesedan.

    LiseLotte

    SvaraRadera
  3. Åh, kära du... skickar dig en stor kram!

    SvaraRadera
  4. En dag i taget, och att glädjas här och nu är en fin ansats <3 Och som tur är har ni barnen som livar upp och visar på att livet rullar på... på gott och ont. Men en begravning är inget farväl, utan ett avsked tills vi ses nästa gång, för även om jag inte är kristen i den "rätta" bemärkelsen så hoppas jag och tror att vi förenas med de våra som vi hållit kär i livet efter detta. Jag tror nämligen Astrid Lindgren var nått på spåren med sitt Nangijala... STOR KRAM <3

    SvaraRadera
  5. Så ledsamt att läsa - jag är ju så ny som bloggläsare så jag vet inte vad som hänt, men det måste vara jobbigt på många sätt och vis. Tycker det låter väldigt bra att du har den inställningen som du har; att du är glad och stolt över att ha henne. För det har du ju fortfarande, om än i annan form.

    SvaraRadera
  6. Va skönt o höra att allt gick bra! ♥

    Puss!

    SvaraRadera

Related Posts with Thumbnails