tisdag 25 oktober 2011

Drömmar


Dessa två år som jag nu jobbat hemifrån och som jag endast haft mig själv som arbetskamrat har varit otroligt lärorikt. Dagarna går snabbt som bara den men ändå hinner funderingarna snurra runt ett antal gånger innan arbetsdagen är slut. Och sedan min syster gick bort har tankarna och funderingarna blivit allt fler. Jag börjar förstå vem jag är och varför jag gör som jag gör och framför allt acceptera mig själv för den jag är.

Det sägs ju att man går stärkt ur en livskris och även om jag inte riktigt kan skriva under på det än så kan jag säga att min vilja är starkare än någonsin och att mina drömmar är oändligt många. Och det räcker än så länge. För jag vet att energin inte är tillräcklig för att göra drömmar till verklighet just nu. Först ska jag komma ikapp och bli en hel människa igen.


Jag har tidigare nämnt att jag bearbetar min systers bortgång genom att skriva. Det går ju verkligen periodvis kan jag säga. Just nu orkar jag knappt tänka tanken då jag befinner mig i en ganska känslokall period. Jag som är en 1-0 människa har nu fastnat på 0,5 och känner mig ganska tråkig. Det var länge sedan jag hade lyckorus och det var flera veckor sedan jag fällde en tår. Kanske är det ett överlevnadssätt för att orka gå igenom sorgen? Jag fortsätter att vara en känslokall robot fram till nästa känslostorm kommer. Och då kanske jag tar upp skrivandet igen.


En annan sak som blivit lidande är fotograferandet. Det var väldigt länge sedan jag tog kort privat och fotoalbumet kommer att gapa tomt mellan augusti och november. Och precis som med skrivandet hör ju även det här ihop med känslorna. Kreativiteten svalnar av och kameran får vila på sin hylla. Tur att jag har webbutiken så att jag dammar av kameran ibland.


Medans kreativiteten går på tomgång kan jag till 100% ägna mig åt min familj och min kärlek till dem. Att se barnen springandes mot en när man hämtar på dagis är värt mer än alla foton och ord i hela världen. Tillsammans drömmer vi oss bort. Visserligen delar vi inte alltid drömmarna med varandra då sonen drömmer om en rymdresa och jag drömmer om en romantisk weekend i Paris. Men det spelar ingen roll vad som sker i våra tankar, det viktiga är att vi tänker framåt och att vi har våra drömmar!


11 kommentarer:

  1. Så fint du skriver!
    .....och så rätt du har.

    Våra drömmar bär vi ju med oss även om vi inte kan eller orkar genomföra dem.
    I motgång behövs de ju mer än annars.......
    Du ska se att du står starkare och ännu mer kreativ efter detta.

    Ha det fint,
    Kram Anneli.

    SvaraRadera
  2. Va duktig du är på att bryta ner tankarna i ord! :) Fint!

    <3 BAMSEKRAMAR <3

    SvaraRadera
  3. Hej jag heter Joanna och är 23 men när jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppenhjärtat om mitt liv med diagnosen för att samhället ska få mer insikt och förståelse för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder och att alla är lika värda vilken bakgrund man än har:)
    Så kolla gärna in min blogg:)
    Ps.Glöm inte att anmäla dig till min veckans blogg tävling och ha chansen att bli länkad inför mina 400-600 unika läsare/dag:)

    SvaraRadera
  4. Din kreativitet bubblar vännen, detta inlägg är om inte ett bevis på det *ler* Välformulerat och tännkvärt inlägg där vi alla kan relatera till lyckan av barn som springer emot en på dagis - och vikten av att ALDRIG sluta drömma kan aldrig nog udnerstrykas <3 KRAM

    SvaraRadera
  5. Vad fint du skriver och vilka fina bilder du bjuder på. Sista bilden var riktigt härlig och vilket fint "vill-ha-kontor" i förra inlägget...

    Ha en fin vecka

    Kram Linda

    SvaraRadera
  6. Oj så fint du skriver. Går rakt in i hjärtat på mig. Sköt om dig.

    SvaraRadera
  7. Kraaaa-aaaam. Du är allt annat än känslokall.

    Jag fick paket från dig idag, jag blev så glad! Vad fort det gick!!

    SvaraRadera
  8. Så fint du skriver! Tror att det är helt rätt att lägga energin på annat när kreativiteten inte finns där. Det är nog bästa sättet att få den att komma tillbaka.

    underbara bilder.

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Man behöver en liten paus från sorgen för att orka. Vem skulle kunna stå på benen om sorgen tog plats med full styrka hela tiden? Om barn brukar man säga att deras sorg är randig -dagarna blir randiga med band av sorg, glädje, upplevelser och en skvätt tårar igen. Så länge ingen prackar på dem skam för att "de inte sörjer hela tiden" är det helt naturligt för dem att ena stunden vara ledsen och i nästa stund fara ut med kompisarna och skratta och ha kul. Finns lite att lära av barn där som så många andra gånger också.

    Du formulerar dig så fint och fångar känslorna med ord så det går alldeles in i hjärtat Jenny...


    Kram Cecilia

    SvaraRadera
  10. Kämpa på! Det verkar som att du hanterar det på de bästa sättet för dig. Fokusera helt på det som är viktigast. Familjen.

    Fortsätt drömma! Tillsammans! Tillsammans är stark!

    Var rädd om dig och gör det känns bäst.

    Kramar från oss, Emelie och Elin

    SvaraRadera
  11. Du skriver så fint vännen och dina ord går rakt till hjärtat. Och du sätter fingret på det förunderliga med livet och hur lycka och sorg kan leva sida vid sida med varandra och kanske att det är just så livet bör levas. Med både lycka och sorg ständigt närvarande. Medvetna om döden och dess kraft att dra undan mattan för oss blir vi på något vis än mer levande och i nuet.

    Att sörja tar tid Jenny och det får ta just den tid som krävs. Sorg går inte att skynda på. Tiden läker inga sår men vi accepterar och livet gå vidare för att det måste, för att vi vill leva vidare och göra det bästa av den tid vi har kvar. Dt är vi skyldiga dem som aldrig fick chansen.

    Ta hand om dig fina vän och du orken, energin, kreativiteten och glädjen kommer att återvända. Den finns är inom dig. Och tillsammans med all den kärlek du har inom dig och omger dig med så kommer den att visa sig snart igen. Och drömmar är tillsammans med kärleken det viktigaste vi har.

    Stor kram till dig

    SvaraRadera

Related Posts with Thumbnails